Den finska ryan – det moderna möter traditionen

Den i ylle vävda ryan med flossa användes som ett värmande täcke i vikingarnas båtar redan före 1000-talet. I Finland har man vävt ryor åtminstone sedan 1500-talet då de var brukstextilier i svala rum. Ryan blev en värdetextil när man började väva in bilder från hovkulturen i den. Ryavävandet spred sig till landsbygden och fick samtidigt folkliga mönster – livsträdet, oktagrammet, tulpanen, hjärtat. Perioden för de folkliga ryorna börjar i slutet av 1700-talet.

I slutet av 1800-talet väckte den nationalromantiska andan konstnärernas intresse för dekorativa och färggranna ryor och de blev samlarobjekt. Boken Finlands ryor, som folklivsforskaren U.T. Sirelius gav ut 1924, befäste uppfattningen om ryans finskhet och skapade samtidigt ett fenomen där ryorna spred sig på ett sällan skådat sätt till hemmen i olika delar av landet. Det var en hederssak att väva en rya till sitt eget hem. Neovius och handarbetsföreningen Suomen Käsityön Ystävät besvarade efterfrågan med färdiga materialförpackningar som innehöll mönster och garner, av vilka köparen kunde väva ryan själv.

Gamla ryamönster, liksom moderna ryor ritade av konstnärer, spred sig till hemmen via postorderförsäljningen. 1930-talets funkisrya på väggen i vardagsrummet var en del av den moderna livsstilen. När ryan populariserades vaknade intresset också för ett mer individuellt uttryck. Genom textilkonstnärernas förnyelser av ryan blev den en självständig konstform. Den moderna konstryans egenskaper är en lång, tät flossa och ett rikt färguttryck.

Bild: A.W. Raitio: Getpors, 1934 © Designmuseet