Helsingforsiska fotografer på hemstadens gator

Under den senare hälften av 1950-talet fotograferade den unga K-G Roos (1937–76) flitigt olika delar av sin hemstad Helsingfors. Den växande staden och dess människor förevigades på tusentals rutor kinofilm: innerstadens paradplatser, de nya förorterna med sina invånare, strändernas och gränsområdenas hemlösa lösdrivare. Roos ville visa hela bilden av staden och lyfta fram de vanliga stadsborna. Han var intresserad av den dokumentära fotografins påverkningsmöjligheter samt politisk fotografi och ville därför publicera en egen fotobok. Helsingfors, Finlands ansikte gavs ut 1961 i samarbete med Jörn Donner.

I slutet av 1960-talet dokumenterade en annan ung fotograf, Matti Koivumäki (1950–), ögonblick som visade snabbheten och slutgiltighet i livsmiljöernas förändring. I Koivumäkis bilder har en traktor jämnat en trähussockel med marken i Rödbergen i Helsingfors. En bit därifrån bygger barnen en koja av rivtegel på gårdsplanen: det gamla är borta men det nya har ännu inte tagit form.

Matti Koivumäki fotograferande också bostadsområdet Havshagen som höll på att byggas då och var ett ständigt samtalsämne för helsingforsarna. På papper var Havshagen en idealenhet för framtidens boende med alla bekvämligheter. Koivumäkis fotografier ifrågasätter dock den här moderna fantasin. I det halvfärdiga Havshagen syns varken natur, människor eller liv, något som Koivumäki hittade för sina bilder i arbetarstadsdelarnas kollektiva vardag och demonstrationer. Koivumäki utmanade betraktarna att fundera på om förändring alltid är till det bättre.

Image: K-G Roos: Helsingfors, 1950-talet © Finlands fotografiska museum.