Keramikonstens banbrytarkvinnor

Det var inte bara glasformgivarna utan också många finländska keramiker, i synnerhet kvinnor, som utvecklade tekniker och förnyade uttrycket. Keramikkonstnären Aune Siimes (1909–64) tog fram en teknik, där porslinsmassan göts i tunna lager på det föregående ännu halvfuktiga skiktet. Siimes ville alltid utföra alla arbetsskeden, och hon till exempel blandade lermassorna och glaserade sina verk själv. På Arabias fabrik formgav Siimes vaser för serieproduktion och dekorer för bruksvaror.

Även keramikern Toini Muona (1904–87) gjorde sin karriär på Arabias fabrik. På konstavdelningen gavs konstnärerna fria händer och stöttades i mecenatanda: teknisk hjälp fanns alltid till handa och tack vare konstnärerna fick fabriken positiv publicitet. I de harmoniska proportionerna och mångsidiga glasyrerna i Muonas arbeten kan man se influenser från keramiken under Songdynastin i Kina (960–1279).  Muona var förtjust i kopparglasyrer, som i reduktionsbränning resulterade i flammande färger, bland annat djupt oxblodsrött.

Den i Österrike födda Friedl Holzer-Kjellberg (1905–93) fick grunda en risporslinsavdelning vid Arabias fabrik 1942. Risporslinet fascinerar tack vare sitt tunna material som släpper igenom ljus. Tekniken härstammar ursprungligen från 1000-talets Persien. Man skar ut öppningar i det obrända föremålet, varpå det brändes i 800 grader. Därefter glaserades föremålet, så att öppningarna täcktes av ett genomskinligt glasyrlager. Föremålen fick sin vita färg i reduktionsbränningen, som kom att bli risporslinsproduktionens öde. Bränningen utvecklade nämligen en sotig rök och på grund av miljöolägenheter måste produktionen läggas ner 1974.

Kyllikki Salmenhaara (1915–81) prisbelönades för sitt arbete på Milanotriennalen 1951 och 1954. På sin resa till USA 1956 studerade hon pueblokeramik, där leran formades genom att dreja, helt utan verktyg. Den amerikanska keramikkonstens rika nyanser och livsnärhet smälte i Salmenhaaras arbeten samman till en helhet som gav upphov till det för henne kännetecknande moderna formspråket.

Bild: Kyllikki Salmenhaara: Flaskor, 1954 © Designmuseet