Modernismen i fotograferingen

Modernismens uppkomst i fotograferingen brukar allmänt dateras till mellankrigstiden, ungefär från 1920-talets slut till 1930-talets slut, geografiskt avgränsat till Mellaneuropa, Sovjetunionen och Förenta staterna. Influenserna spred sig livligt via personliga förbindelser och pressen. Finland som precis hade blivit självständigt var kulturellt orienterat mot Tyskland och därför söktes intrycken på det hållet.

Efter att lätthanterliga kameror till rimliga priser kom ut på marknaden i början av 1920-talet blev fotograferingen mer utbredd som hobby. Fotograferandet fascinerade speciellt unga föregångare, bland andra Olavi Paavolainen illustrerade sin bok Nykyaikaa etsimässä med fotografier som han hade klippt ut här och där. Fotografen och journalisten Vilho Setälä var den första i Finland att skaffa en Leica, en småbildskamera som använde kinofilm och som var snabb att arbeta med.

I kretsen av litteraturföreningen Nuoren Voiman Liitto föddes också ABISS, en fotografgrupp med unga män. I den ingick förutom Vilho Setälä bröderna Heikki Aho och Björn Soldan samt tyskarna Heinrich Iffland och Hanns Brückner.

ABISS hade en fotoutställning på Strindbergs konstsalong 1930 som presenterade modernismen, det vill säga ”den nya inriktningen”, för Helsingforspubliken. Djärva bildvinklar och beskärningar, närbilder, dubbelexponeringar och förevigandet av rörelse representerade det nya uttrycket. Med den snabba småbildskameran kunde fotograferna fånga flyktiga ögonblick.

Bild: Vilho Setälä: Små män, långa skuggor, 1929. © Finlands fotografiska museum