Sibeliusmonumentet

Sibelius-samfundet ordnade en tävling om ett minnesmärke över kompositören Jean Sibelius i början av 1960-talet. Ambitionen var att avtäcka minnesmärket vid hundraårsjubileet av Sibelius födelse 1965. Segern i tävlingen gick till Eila Hiltunen (1922–2003) och hennes bidrag Passio Musicae. Dess abstrakta form väckte stor uppståndelse under en tid då det rådde starka motsättningar mellan föreställande och icke-föreställande konst. Dilemmat löstes med att Hiltunen kombinerade verket med en relief av Sibelius ansikte. Skulpturen finansierades till största delen genom en medborgarinsamling. Slutligen avtäcktes monumentet först 1967 under närvaro av president Kekkonen. I dag är skulpturen i Sibeliusparken i Bortre Tölö i Helsingfors en av huvudstadens populäraste turistattraktioner.

Hiltunen hörde till pionjärerna när det gällde att tillämpa svetsningsteknik för skulptur. Verket, som rests på en klippa, är tillverkat i syrabeständigt stål och består av över 600 unika, sammansvetsade stålrör. När man betraktar skulpturen på avstånd smälter den samman med parkens former och ger samtidigt uttryck för naturtemat i Sibelius musik.

En delskiss av Sibeliusmonumentet kallad Hommage à Sibelius restes framför Skandinaviens paviljong på världsutställningen i Montreal 1967. När utställningen var slut donerades både skulpturen och paviljongsbyggnaden till Kanada. Sedermera har verket försvunnit i samband med att området har byggts om. Skisser av monumentet finns också utanför Unescos högkvarter i Paris och utanför FN:s högkvarter i New York.

Bild: Eila Hiltunen: Sibeliusmonumentet, 1967 © Foto: HAM / Andrei Lajunen