Tulenkantajat (”Eldbärarna”)

Publikationen Tulenkantaja (”Eldbäraren”) som grundades av litteraturentusiaster i föreningen Nuoren Voiman liitto 1924 gav sitt namn till den här gruppen av aktiva unga kulturpersoner. I skaran ingick utöver författare också bildkonstnärer och musiker. Tulenkantajat-gruppen, som var verksam på 1920-talet, fick en obestridlig betydelse som förmedlare av den nya tidens fenomen och stilriktningar i Finland. I storstädernas hektiska rytm, tåg, flygplan och neonljus såg man den framtida verklighetens form och rörelse, som stod i kontrast till det traditionella och anspråklösa agrara livet. I likhet med internationella förebilder ville man lyfta in urbaniseringen och konsten i kulturens centrum.

Väinö Kunnas hörde till de enda bildkonstnärerna i Tulenkantajats inre krets. Han målade porträtt av gruppens medlemmar med psykologisk skärpa och illustrerade tidningen Tulenkantajat. Det kanske mest berömda exemplet i Kunnas förhållandevis knappa konstnärliga produktion är ett porträtt av Tulenkantajats centralgestalt Olavi Paavolainen från 1928. Paavolainens kultförklarade essäsamling Nykyaikaa etsimässä (1929) behandlar genom subjektiva iakttagelser tidens stora teman, såsom det moderna levnadssättet, livsmiljön och de nya konstriktningarna.

Bild: Väinö Kunnas: Olavi Paavolainen, 1928 (detalj) © WSOY